Del 18
Jo, som ni sett skriver jag "Dag ett" osv, det är för att Emma skulle vara i Göteborg i en vecka och för mig, och för er är det lättare att komma ihåg vilken dag det är hela tiden ;)
Dag tre
På kvällen träffade vi ett par kompisar till Ulrik. Jag vart ändå lite farcinerad över att ingen antydde något till att det var coolt eller nåt att vara kompis med Ulrik. Det var bara som vanliga kompisar som hängde med varandra. Men det kändes inte konstigt för mig heller längre. Och vad hade dom varit för kompisar om dom inte tog Ulrik för den han är? Vi satt i en mysig liten park i närheten av Ulriks hus och pratade, tog det lungt. Inget speciellet hände föräns...
Dag fem
Jag vaknade på morgonen och Ulrik satt på sängen. Vi hade varit vakna halva natten så klockan var nog mycket nu. Ulriks pappa hade åkt iväg tidigt imorse, innan vi gått och lagt oss och hans brorsor var hos hans mamma. Huset för oss själva en dag till. Vi kunde inte gå ut tillsammans. Ulrik kunde inte gå ut. Jag kom inte långt innan någon försökte slå ner mig. Vi var helt isolerade och kunde knappt dra upp rullgardinerna innan någon såg oss. Hade vi inte varit ute den där kvällen hade det inte blivit så här. Men trots det ville jag inget annat än att vara kvar här med Ulrik. Jag mötte Ulriks blick och försökte le. Han såg besviken ut. "Förlåt mig." sa jag. Svaret kom snabbt som attan "det är väl snarare jag som ska förlåta, jag skulle aldrig kommit på din födelse..." han dämpade sig. Jag kände gråten komma. Han ångrade sig. Han ångrade att han ens kom till min födelsedag. Det var snart två veckor sen och han ville inte ha mig här i hans säng. Han ville inte att jag skulle vara här. Han såg att nästan grät men trots det gjorde han inget. Varför gör han inget? Jag gick tyst upp ur sängen och klädde på mig. "Jag kommer snart" sa jag men hade just nu inte en tanke på att komma tillbaka. Jag satte slarvigt på mig mina skor och gick ut. Det stod ingen jobbig fotograf utanför dörren i alla fall. Jag gick utan att veta vart jag skulle. Jag gick och gick och jag kände inte ens att jag grät. Jag gick förbi parken vi var i i förrgår. Parken som förstöde allt.
Hittat lite bilder!
Hittade lite bilder på Ulrik som jag i alla fall aldrig sett förut så tänkte visa er dom här!
Del 17.
Om några bokstäver faller bort är det för att jag inte använder min dator och att knapparna är i princip oanvända eftersom datorn är ny och därför sega att trycka på haha!
Dag tre.
Jag satt bakom scen och ville för allt i världen att ingen skulle se mig. Jag vet inte varför men jag ville inte det. Jag kom på att jag alltid tyckt det vart kul när Ulrik lagt upp bilder. Så jag bad Johan som satt brevid att ta ett kort så man såg hela publiken och Ulrik. Dt tg inte många sekunder innan han var tillbaka igen med min telefon "varsågod" sa han och log. Jag visste Ulriks lösenord och loggade in som honom och la upp bilden "just nu i Göreborg!" och jag trodde inte det var sant. Kommentarerna och likesen forsade in två minuter senare var det 500 likes och hälfen så många kommentarer. Men det slutade inte endå. Jag loggade ut för att sippa att telefonen aldrig slutade vibrera. Jag loggde in på instagram och tog en bild på mmig själv där jag satt på golvet. "chillar" skrev jag bara. Även där vart det några likes men inte alls i närheten.
Spelningen var slut och signeringen började. Och varade längre än spelningen. När han väl kom bakom scenen igen fick jag en regäl kram. "då åker vi då!" sa ulrik och blev omringad av vakter. "tar du dig till bilen tror du?" Sa han och såg bekymrad ut. "jadå, det är lugnt!" Sa jag fast jag knappt kom ihåg var bilen stod. Jag började gå t det håll Ulrik gåt fst ett tag efter. Det var ingen som kom in bakom scenen för det stod vakter ivägen så det var lungt, men utanför var det massa tjejer. Jag gick förbi dom som om ingenting hade hänt, men jag kände igen mig i dm. Jag hade också stått och väntat på en sista anblick av Ulrik, så många gånger. Men nu fick jag åtsas att jag inte visste som var på gång. Jag såg Ulrik långt där framme och jag började öka faten lite. De svängde höger bkom ett hus och jag ökade lite till för att inte tappa bort dom, men där bakom hörnet låg parkeringen. Jag å att Ulrik sa hej då till vakterna och kollade sig omkring och hppade in i bilens baksäte. Biln hade tonade rutor så jag hoppade in på samma sida och bad Ulrik flyya över till den andra. Jag fick en kyss "tack för att du väntade" sa han "Men det är klart, vi gör allt ihop nu" sa jag och kände hur fånit det lät. Det lät så bra i mitt huvud, men Ulrik bara log. Vi åkte iväg, och stannade på McDonalds på vägen. Vi pratade hela vägen och haade så kul. vi glömde tid och rum och levde.
kort men bättre än inget, massa läxor som måste göras nu! :)
Del 16
Dag två
Det lät riktigt bra faktiskt. En hel låt var gjord här i Ulriks sovrum. Vi tog en paus för nån timme sen för att köpa pizza men jag hade inte nån koll alls på vad klockan var. Men jag var trött. Ulrik spelade och jag sjöng, två verser och en refräng. Nu var det upp till Ulrik att finslipa på det som inte var helt hundra och jag låg i soffan och halvsov. Dels var klockan säkert mycket och dels vart jag så lugn och avslappnad av Ulriks röst. Kunde jag inte sova nån kväll kunde jag be honom att bara prata, prata om vad som helst och jag skulle somna. Inte för att han var tråkig, inte alls, utan för att hos honom var jag trygg. "men Ulrik kan vi inte fortsätta på det där imorgon?" sa jag och kände att jag knappt kunde hålla ögonen öppna, vilket Ulrik såg "haha är du trött?" sa han och avbröt tvärt gitarrspelandet. "ja en aning, är inte du?" sa jag. Han kollade på klockan. "men den är ju bara halv 2?" "bara? Vadå bara?" hur länge brukade han vara vaken egentligen? "ja det är lov och det är vid den här tiden folk är som roligast på Facebook!" sa Ulrik och la ifrån sig alltig på skrivbordet och kom tillbaka till sängen. "kom" sa han och han la sig i sängen. Jag la mig bredvid honom och han loggade in på Facebook på hans iPad. Han valde att använda facebook som sidan Ulrik Munther och inte den privata. Loggen var full med inlägg och vi läste och skrattade. Han svarade på några och bara några sekunder efter att Ulrik skrivit kom ett svar från den som frågat. Även en händelse om hur många som gillar hans kommentar. Det var sjukt ju! Men jag orkade inte så länge. Jag somnade med huvudet på Ulriks axel med kläderna på.
Dag tre.
När jag vaknade låg jag fortfarande på Ulriks axel. Vi hade inte dragit ner rullgardinen och det var ljust i rummet. Ulrik sov men vaknade så fort jag tog bort huvudet från hans axel. Jag skulle bara ta hans iPad och kolla var klockan var. Jag kollade men glömde det lika snabbt. Jag kände Ulriks hand i mitt hår och la mig igen. "dom ringer när vi måste åka" sa han. "öh va?" sa jag, vad menade han? "glömde jag berätta det igår?" va? "ja jag vet i alla fall inte vad du snackar om!" sa jag och skrattade. "vi har en spelning lite norr om Göteborg, du behöver inte följa med om du inte vill" va, skulle jag få följa med? "jo det är klart jag vill följa med" sa jag och kysste honom. Jag kände hur han log. "när är den då?" sa jag när jag avbröt kyssen. "inte förän fyra så det är lugnt. Vad är klockan?" sa han. Jag vände mig om och kollade och i samma minut klev Kjell innanför dörren och sa "är det inte dags att gå upp nu?" och log. Ulrik svarade ett snabbt ja och jag nästan kände hur han bakom mig satte blicken i sin pappa. Kjell log mot mig och stängde dörren. "han är så gullig, din pappa, kommer och väcker dig och allt!" sa jag "jo, jättegullig.." sa Ulrik inte lika glad. Jag gick upp ur sängen och föräns då upptäckte jag att Ulrik hade tagit av mina jeans i gårkväll. Jag började ta fram dom kläderna jag skulle ha och böt om.
Del 15.
"men Ulrik jag kan inte!" det hade gått två timmar sen han försökt lära mig spela gitarr, nu satt jag där och var sur på denna underbara människa. "jodå, det går ju bättre och bättre, eller hur?" jag kollade lite surt på honom. Jag försökte lära mig fool,jag kunde faktiskt plockfiguren men ackorden satt inte alls. "ja, det gör väl det" han tänkte ett tag och vi spelade en gång till. "men om jag gör ackorden och du plockar då?" sa han och la ifrån sig sin gitarr. "ah okej.." han satte sig bredvid mig och tog första ackordet. Jag började plocka och han behövde inte ens kolla på strängarna när han graciöst och regelbundet böt plats på fingrarna, medans jag plockade strängarna. Han kollade på mig där han satt. Han började sjunga. Jag kunde texten och sjöng med lite grann. Det hördes knappt att jag sjöng, men så efter första refrängen märkte jag att han inte sjöng längre. Jag hade inte märkt att han hade slutat. Jag slutade spela och kollade på honom. "vad bra du sjunger, fortsätt!" sa Ulrik och log mot mig med en beundrande blick. "tycker du?" sa jag förvånat. "ja, verkligen!" han tog gitarren och började spela. Men inte fool den här gången. Jag kände igen vilken låt det var direkt. Det var the box. Jag började sjunga på exakt rätt ställe. "i've been stuck right here for quite a while, why can I ever go the extra mile?" han log. Jag log. Jag fortsatte sjunga och han log ännu mer. När låten var slut fick jag en belöning. Han la ifrån sig gitarren och kysste mig "shirt vad bra du är!" jag fnittrade lite. Jag hade aldrig fått en komplimang om min röst. Kanske för att jag aldrig sjöng.."tack" sa jag och blev lite blyg. Min störta idol, nej, min pojkvän blev imponerad av min sång!
Dagen gick och vi gjorde faktiskt inte så mycket. Efter berömmet drog vi några låtar till. "men du, kan vi inte försöka göra en låt tillsammans?" sa Ulrik och sken upp. "va? En låt?" jag tänkte efter. Var det musiken jag skulle satsa på? Jag som aldrig sjungit? "ja, vi kan ju försöka i alla fall?" sa Ulrik och log med hela ansiktet. "men asså... Jag är inte så bra.." sa ja. Jag hade inte en aning om ackord och noter och grejer. "äh vi provar och fastnar vi lägger vi ner den" sa han och log. Jag nickade tyst och han sken upp. Han hämtade en mapp från bokhyllan "jo jag har börjat på en del så jag kan ju spela dom och om du gillar nån kanske du kan hjälpa mig att fortsätta?" sa han och började spela på en. "är det nu jag ska börja sjunga?" sa jag och började skratta "ja, jag har ingen text än sa han och skrattade han med. Detta var under bart. Det här ögonblicket var underbart. Att sitta här med Ulrik var underbart.
Del 14.
Dag två.
Jag vaknade ensam i sängen den här torsdagen. Jag visste inte var jag var riktigt, men när jag kollade runt lite i rummet så kännde jag igen mig. Där på hyllan stod "min" nalle på sin plats igen. Ja, den var det första man såg när man vaknade. Men vart var Ulrik? Jag satte mig upp i sängen och hittade en av Ulriks tjocktröjor som hängde på en stol som jag drog över mig. Jag gick, nästan smög ut, jag vet inte varför men det gjorde jag. Jag komut i ett tomt vardagsrum och fortsatte mot köket. Där vid köksbordet satt han med en kopp kaffe i händerna. Gardinerna för fönstret var för dragna och han satt med sin iPad och gjorde nåt. Jag kände hur skön tjocktröjan var och jag kurrade in mig mer i den. Jag såg att det var den gråa stickade tröjan han använt flitit under 2010. Den luktade Ulrik. Jag mötte hans leende och satte mig mitt emot honom. "Godmorgon" sa han och fortsatte le. "godmorgon" sa jag och njöt av stunden. Jag gäspade. "vad är klockan?" frågade jag. Han kollade ner i iPaden och sa "10:10, make a wish!" Jag log och blundade och önskade. Jag önskade för allt i världen att vårat förhållande skullle hålla. "vill du ha nåt?" frågade han när jag öppnat ögonen igen. "öh, jag kan ta lite te om det finns" Sa jag. "ja absolut vilken smak?" sa han och reste sig och öppnade ett av köksskåpen och tog ner en rätt stor plåt låda och ställde den framför mig på bordet. Han tog fram en vattenkokare och en kopp och hällde i vatten. jag öppnade lådan och möttes av massor av tesorter. Jag tog ut en påse med vanilgte och stängde burken. Jag reste mig upp och ställde in lådan i skåpet igen och stälde mig snett bakom Ulrik och höll om honom. Han vände sig om och gav mig en snabb kyss. Vattnet kokade och han hällde upp det i koppen. jag la i tepåsen och vi satte oss vid bordet igen. Han tröck några gånger på iPaden och visade mig den. Det var hans mentions på twitter. "läs" sa han och jag började kolla. Kanske 20 som sa att dom inte alls tyckte om honom längre på grund av nåt bråk, dock ännu fler som ursäktade sig för bråket som uppstått och försäkrade sig om att dom fortfarande var "äkta fans". "vad är det för bråk?" sa jag och jag såg att han inte såg så glad ut längre. "ja, det är det jag inte vet..." Jag funderade ett tag och jag frågade om jag fick låna iPaden. Jag loggade in på min facebook och kollade lite och det tog inte lång tid innan jag hittade "bråket" jag läste igenom det lite snabbt och visade det för Ulrik. Det var världens töntigaste sak egentligen och vi försökte glömma det. Dagen spenderades i Ulriks lilla soffa i hans rum. Vi kollade på film på hans dator. På den bärbara datorn fanns en webbkamera. Förmodligen webbkameran som han en gång spelat in New shoes. Jag kände mig så fånig när jag kännde igen i princip allt i hans hus. Vi kollade inte så noga på filmen utan pratade mest, kysstes lite och bara mös. När vi "kollat" igenom två filmer gick han och hämtade sin gitarr "ska vi spela?" sa han och gav gitarren till mig. Soffan var lite liten så vi satte oss på sängen istället. "Men jag kan inte spela" sa jag. "nej, det är därför jag ska lära dig" sa han och hämtade en gitarr till sig också. Jag hade "24 augusti gitarren" och han den träförgade lite mörkare. Han plinkade lite och stämde den lite. Jag hörde inte ens att den var ostämd från början men det gjorde såklat han. Han la den bakom sig på sängen och gjorde likadant med min. Plinkade, skruvade, plinkade, skruvade. Ingen stämmar ejag sett att många har eller någonting. Han visste hur den skulle låta. Han satte sig igen med gitarren i knät och drog tummen över alla strängar. Han bad mig göra likadant och dom båda gitarrerna lät exakt likadant. "ja men då börjar vi då!"
Del 13.
Dag ett.
Samtalet med mamma varade inte länge. jag ville inte veta vad dom sa och försökte spela obrydd. Jag ville inte svika mina föräldrar, men så som dom svikit mig gick nästan inte att förlåta. Det enda Ulrik sa var "ja, jag vet, men vi kommer tillbaka om en vecka" och så la han på. Jag frågade inte ens vad dom sagt. Det var inget jag ville veta. Han tog bara min hand och log mot mig. Vi fortsatte färden under tystnad. Det var två och en halv timme till Göteborg och det kändes inte alls så långt. Helt plötsligt var vi framme.. Jag såg skylten där det stod KULLAVIK 12. 12 kilometer kvar. Jag satt och lutade mig mot Ulrik. Jag kollade runt och mötte hans blick. "sovit gott?" frågade Ulrik. Nej, vadå? Jag hade inte märkt det själv men det försökte jag dölja och svarade bara med ett ja, följt av en gäspning. Jag kunde sitta kvar här ett tag. Lutat mot Ulriks axel. I hans familjs bil. Tiden som fan låg lååångt bakom mig. Jag var Emma älsklig enligt Ulrik, och ingen annan. Jag var hans flickvän. Lite allmänt prat med Ulrik och familjen och vi var framme. Ulrik tog min väska i ena handen och min hand i hans andra och vi gick in i huset. Det var mörkt så jag såg knappt hur huset såg ut. Han låste upp och tände lampan i hallen. Inte mer exklusivt än mitt eget krypin i Stockholm. Jag hade bara sett hallen och jag kände mig redan som hemma. Det jag lyckats lista ut genom bara hallen och den svaga gatlyktan utanför var att det var en enplansvilla. Han tog av sina skor mitt på golvet och jag såg att det såg ut exakt som hemma hos oss, skor över hela hall golvet. Jag ställde mina bredvid hans och såg hur små dom var mot hans svarta kängor. Han hade kommit in en bit och han gick före mig in genom huset. Till höger var vardagsrummet och till vänster köket. Lite längre in ett par rum, 4 kanske och alla var stängda. Vi gick in höger och förbi vardagsrummet där det fanns två stängda dörrar till. Vilka visade sig vara Ulriks rum och en toa. Han la min väska på sin säng och jag klev in bakom honom. I rummet fanns en stoor hylla som täckte hela ena väggen. Full med gosedjur och brev. Teckningar kanske. På andra väggen hängde 4 gitarrhängare på perfekt utmätt höjd. Såklart med en gitarr i varje. Det jobbigaste var nog att jag på hyllan såg ett gosedjur som var från mig. Att jag kände igen alla 4 gitarrer och kunde placera dom. Dom satt till och med i ordning. Lilla mello gitarren, 24 augusti gitarren, den lite mörkare än 24 augusti gitarren och mello gitarren. Jag gick fram till hyllan och plockade ner en brun nalle som höll i ett hjärta som det stod kram broderat på. Jag visade upp den och sa "ja, den här fick du av mig..." han sa ingenting utan gick fram och kysste mig. En kort kyss "ja, och jag kommer ihåg det som om det var igår. Du såg väl att den stod längst fram, till vänster?" jag kollade bak på hyllan och såg vart jag tagit den. "ja?" "sätt dig på sängen, det är den man ser, det var den där nallen man såg det första när jag vaknade och det sista när jag somnade." "aaw" var allt jag han få fram innan mina läppar mötte hans igen.
Vi låg på sängen och pratade ett tag och halva natten hade gått. "jag kanske ska hämta en extrasäng eller nåt så kan vi gå och lägga oss?" sa Ulrik men jag hejdade honom från att resa sig och sa "det här räcker väl till oss?" vidgick och bortlade tänderna och försökte vara tysta. Men det gick inte. Vi skrattade och fnissade. Han gick på olika sätt som fick mig att skratta. Men ingen vaknade som jag märkte i alla fall. Vi gick och la oss i hans lilla säng och jag somnade direkt när jag la mig på hans bröst. Men ena handen på hans mage.
Del 12.
Vi satt och pratade ett tag där på stenen. Men efter ett tag hamnade jag i hans knä. Vi kysstes, höll om varandra, pratade. Det gick ett tag, vad var klockan egentligen? Hans telefon ringde. Han försökte vara diskret när han svarade men jag såg att det stod pappa på displayen. Han svarade med sitt gulliga "hallåhallå" som jag hört så många gånger på spelningar. Men skelningarna jag avrit på kändes som bortblåsta nu. Nu var det vi. Ulrik och jag mot världen. Dom pratade ett tag och av det jag hörde förstod jag att dom var på väg tillbaka för att hämta upp Ulrik igen. Jag ville följa med. Jag ville inte vara borta från Ulrik. Jag ville inte tillbringa två veckor till här, ute på landet med min familj som faktiskt svikit mig. Jag frågade vad dom pratat om. Han berättade att dom var på väg tillbaka efter att ha hälsat på ett par kompisar i närheten. Han pratade inte så länge utan fråga helt enkelt om jag ville följa med ner till göteborg. Det som kändes så jobbig för mig att fråga kändes inte alls för honom. Han kollade på mig och jag försökt dölja den överdrivna glädjen som spreds i kroppen och tackade glatt ja och kramade om honom. Vi gick tillbaka och jag började fundera. Mamma och pappa skulle knappast vilja att jag åkte iväg. Men jag hann inte fundera så mycket för när vi kom tillbaka till huset var det tomt. Det satt en post-it lapp på dörren och men pappas handstil stod där "vi behövde åka och handla middag, tillbaka vid 5". Ulrik som stod bakom mig undrade vad som stod på lappen. Jag svarade inte utan frågade vad klockan var. "kvart i 5, vadårå?" sa han med ett leende. Dom kommer tillbaka om en kvart, jag kan ju följa med utan att behöva förklara nåt alls. Vi skriver en lapp bara! Sat jag och sprang in. Ulrik såg undrande ut men följde med in. Jag rotade fram en post-it lapp och en penna. "skriver du?" sa jag till Ulrik "så går jag och packar" tillade jag. "eh visst, vad ska jag skriva?" jag funderade lite. "äh hitta på nåt bara!" jag gick iväg och packade ner allt jag kom åt i mitt stökiga rum. Jag fick inte plats med så mycket i min lilla skinnväska men så länge skulle jag ju inte vara borta, och dom hade väl tvättmaskin. Jag gick ut i köket igen och Ulrik hade skrivit på den lilla lappen. "jag lånar med mig Emma till Göteborg ett tag. Jag lovar att hon kommer tillbaka oskadd om en vecka, Ulrik" jag såg handstilen från min skiva som det stod "till Emma" på framför mig men det på post-it lappen var inte alls lik. Han skrev med fina bokstäver och jag förvånades av hans handstil. Men nog glott. Jag letade fram nyckeln och la den i väskan. Ut i fall dom inte var hemma när vi kom tillbaka om en vecka. Jag visste hur låset på balkongdörren funkade, jag tog ner en liten spärr, stängde dörren och tog upp handtaget och ner igen. Låst. Vi gick ut mot vägen och busshållplatsen. Där skulle inte mamma och pappa åka förbi om dom åkte in till "stan". Om dom kom före Ulriks föräldrar skulle dom ändå inte se oss. Vi stod och väntade ett tag på hans föräldrar och vi höll handen under hela tiden. Så kom en bil. Inte den bilen som igår hade hämtat Ulrik, utan bilen med hans pappa i framsätet. Vi hoppade i i baksätet där ett mindre syskon satt och log stort när jag hoppade in i bilen, visste han att jag skulle komma? Kjell vände sig om och log. Log så likt Ulrik att jag nästan blev rädd. "hej Emma, så du följde med till slut?" vadå till slut? "haha ja jag gjorde visst det" sa jag utan att egentligen veta om det var ett bra eller uruselt svar. Jag satte mig på mitten sätet och Ulrik på högersidan. Jag tänkte inte på det, men efter ett tag lutade sig Ulrik fram och satte blicken i brorsan som satt bredvid mig. "Isak, sluta glo" Isak var det visst, men att han glott hade jag inte märkt. Efter det vart det ett litet normalt syskonbråk och jag försökte bara hålla mig utanför. Men jag tog Ulriks hand och han kollade på mig och lugnande sig lite. Han kollade djupt in i mina ögon och han såg kär ut. Och jag såg säkert lika kär ut jag. Jag kände en liten hand på min rygg, det var inte Ulriks hand det där inte. Det var Isak som försiktigt puttade på mig. Jag tackade inte direkt nej till det han ville att jag skulle göra. Jag lutade mig fram och kysste Ulrik lite löst. En enkel puss. Inte mer. Men Kjell såg oss i backspegeln och jag kollade i den och såg att han log. Då kom jag på det. Min mobil låg kvar på nattduks bordet. Jag kände först en liten panik växa. Men efter några sekunders tänkande kom jag på att det var precis det jag ville. Jag ville inte prata med mamma och pappa, ville inte att dom konstant skulle ringa. Ville dom ha kontakt med mig fick dom prata med Kjell först. Han kändes som min pappa också och jag tror att han kommer försvara mig i det här. Ulrik såg på mig att jag funderade och frågade vad det var. "äh jag kom bara på att jag glömde min telefon, men det gör inte så mycket" han log men sa ingenting. Vi fortsatte den långa bilfärden mot Göteborg hand i hand och vi pratade hela vägen. Jag fnittrade väldigt mycket, mer än vanligt, och varje gång jag gjorde det log Ulrik lite extra. Så jag fnittrade mer än nödvändigt. Men det vart inte mycket mer med det. Hans telefon ringde och mitt namn kom upp på displayen. Nej, inte mitt namn, det stod "Emma älsklingen" mamma hade alltså sett lappen och hittat Ulriks nummer i min telefon. Toppen....
Del 11.
Jag puttade lite lätt på honom och han tog bort sina läppar från mina. "förlåt, men det går inte" han såg lite besviken ut, men ändå undrande. Han satte sig på stenen och jag satte mig bredvid honom. Vi satt där tysta ett tag. Tänkte så det knakade. Efter ett tag frågade jag "vet du hur våra föräldrar känner varandra?" jag såg hur andan hick ur honom och han satt och bara glodde rakt ut i skogen. Han sa ingenting på ett tag men jag ville inte pressa honom utan la hbara min arm runt honom. Han svalde och andades in. Började berätta. Jag kände tårarna som kom. Glädjetårar först då han berättade att han hade sett mig på Facebook och i princip kollat igenom alla bilder på mig. Hur han bara genom en datorskärm blivit kär. Men glädjetårarna upphörde då han fortsatte att berätta om hur hans föräldrar nästan tvingat honom bort från mig. Hur dom, precis som mina föräldrar fast tvärt imot, hade berättat för honom om och om igen att jag bara var ett fan. Bara ett fan som var kär i kändisen Ulrik. Berättat för honom att ni aldrig hade träffats på riktigt. Det här var ett år sen. Ett år hade gått sen han för första gången såg min på Facebook, ett år sen han kollade igenom min profil. Då hade inte sett honom live än för ett år den, men han föll ändå. Första gången jag såg honom live var 5 juli, på allsång på Skansen. Jag hade varit där tidigt, väldigt tidigt och faktiskt sett honom i parken. Sett honom bli fotograferad av olika tidningar och intervjuad. Jag hade med ett par kompisar försökt följa efter honom så diskret vi kunde. Det började han nu berätta om. Han hade sett oss hela tiden. Men han hade framför allt sett mig. Tänk när vi gömde oss där i buskarna och han kollade på oss, han såg, kollade på mig. Han var kär i mig. Han fortsatte berätta och hans föräldrar hade övertygat honom om att han inte fick vara kär i ett fan. Han fick inte svara på mina fåniga frågor i hans logg, han fick inte gå in på min Facebook. Men det hade han då gjort ändå, han hade följt mitt liv på Facebook utan att gilla, kommentera eller lägg till mig som vän. Hans föräldrar hade blivit oroliga och även dom kollat igenom min profil för att ta kontakt med mina föräldrar. Framför allt Ulriks pappa hade gjort det. Han berättade allt för mig och jag bara satt och lyssnade utan att säga ett ord. Jag höll om honom och bara lyssnade. Till sist sa han "när jag fick veta att du fyllde år och jag bestämde mig för att komma hit hade mamma och pappa enats om att jag var beredd att satsa, typ. Jag hade berättat för dom efter varje spelning du varit på om vad du sagt, vad du gjort och vad jag sagt, hur du hade reagerat och ja.. Allt!" jag tänkte lite "men mina föräldrar höll inte riktigt med?" det vart tyst. "nej, dom tyckte inte alls om idena att jag skulle komma. Men jag ville få det att se ut som om jag var presenten..." glädjetårar igen. Han fick inte komma, men kom för att han var kär. Kär på riktigt. Men ett litet hat växte också mot mamma och pappa. Som hållit allt det här hemligt, som hållit allt det här borta från mig. Och jag hade inte märkt något. Inte någonting alls.
