UlrikNovell

Vi satt och pratade ett tag där på stenen. Men efter ett tag hamnade jag i hans knä. Vi kysstes, höll om varandra, pratade. Det gick ett tag, vad var klockan egentligen? Hans telefon ringde. Han försökte vara diskret när han svarade men jag såg att det stod pappa på displayen. Han svarade med sitt gulliga "hallåhallå" som jag hört så många gånger på spelningar. Men skelningarna jag avrit på kändes som bortblåsta nu. Nu var det vi. Ulrik och jag mot världen. Dom pratade ett tag och av det jag hörde förstod jag att dom var på väg tillbaka för att hämta upp Ulrik igen. Jag ville följa med. Jag ville inte vara borta från Ulrik. Jag ville inte tillbringa två veckor till här, ute på landet med min familj som faktiskt svikit mig. Jag frågade vad dom pratat om. Han berättade att dom var på väg tillbaka efter att ha hälsat på ett par kompisar i närheten. Han pratade inte så länge utan fråga helt enkelt om jag ville följa med ner till göteborg. Det som kändes så jobbig för mig att fråga kändes inte alls för honom. Han kollade på mig och jag försökt dölja den överdrivna glädjen som spreds i kroppen och tackade glatt ja och kramade om honom. Vi gick tillbaka och jag började fundera. Mamma och pappa skulle knappast vilja att jag åkte iväg. Men jag hann inte fundera så mycket för när vi kom tillbaka till huset var det tomt. Det satt en post-it lapp på dörren och men pappas handstil stod där "vi behövde åka och handla middag, tillbaka vid 5". Ulrik som stod bakom mig undrade vad som stod på lappen. Jag svarade inte utan frågade vad klockan var. "kvart i 5, vadårå?" sa han med ett leende. Dom kommer tillbaka om en kvart, jag kan ju följa med utan att behöva förklara nåt alls. Vi skriver en lapp bara! Sat jag och sprang in. Ulrik såg undrande ut men följde med in. Jag rotade fram en post-it lapp och en penna. "skriver du?" sa jag till Ulrik "så går jag och packar" tillade jag. "eh visst, vad ska jag skriva?" jag funderade lite. "äh hitta på nåt bara!" jag gick iväg och packade ner allt jag kom åt i mitt stökiga rum. Jag fick inte plats med så mycket i min lilla skinnväska men så länge skulle jag ju inte vara borta, och dom hade väl tvättmaskin. Jag gick ut i köket igen och Ulrik hade skrivit på den lilla lappen. "jag lånar med mig Emma till Göteborg ett tag. Jag lovar att hon kommer tillbaka oskadd om en vecka, Ulrik" jag såg handstilen från min skiva som det stod "till Emma" på framför mig men det på post-it lappen var inte alls lik. Han skrev med fina bokstäver och jag förvånades av hans handstil. Men nog glott. Jag letade fram nyckeln och la den i väskan. Ut i fall dom inte var hemma när vi kom tillbaka om en vecka. Jag visste hur låset på balkongdörren funkade, jag tog ner en liten spärr, stängde dörren och tog upp handtaget och ner igen. Låst. Vi gick ut mot vägen och busshållplatsen. Där skulle inte mamma och pappa åka förbi om dom åkte in till "stan". Om dom kom före Ulriks föräldrar skulle dom ändå inte se oss. Vi stod och väntade ett tag på hans föräldrar och vi höll handen under hela tiden. Så kom en bil. Inte den bilen som igår hade hämtat Ulrik, utan bilen med hans pappa i framsätet. Vi hoppade i i baksätet där ett mindre syskon satt och log stort när jag hoppade in i bilen, visste han att jag skulle komma? Kjell vände sig om och log. Log så likt Ulrik att jag nästan blev rädd. "hej Emma, så du följde med till slut?" vadå till slut? "haha ja jag gjorde visst det" sa jag utan att egentligen veta om det var ett bra eller uruselt svar. Jag satte mig på mitten sätet och Ulrik på högersidan. Jag tänkte inte på det, men efter ett tag lutade sig Ulrik fram och satte blicken i brorsan som satt bredvid mig. "Isak, sluta glo" Isak var det visst, men att han glott hade jag inte märkt. Efter det vart det ett litet normalt syskonbråk och jag försökte bara hålla mig utanför. Men jag tog Ulriks hand och han kollade på mig och lugnande sig lite. Han kollade djupt in i mina ögon och han såg kär ut. Och jag såg säkert lika kär ut jag. Jag kände en liten hand på min rygg, det var inte Ulriks hand det där inte. Det var Isak som försiktigt puttade på mig. Jag tackade inte direkt nej till det han ville att jag skulle göra. Jag lutade mig fram och kysste Ulrik lite löst. En enkel puss. Inte mer. Men Kjell såg oss i backspegeln och jag kollade i den och såg att han log. Då kom jag på det. Min mobil låg kvar på nattduks bordet. Jag kände först en liten panik växa. Men efter några sekunders tänkande kom jag på att det var precis det jag ville. Jag ville inte prata med mamma och pappa, ville inte att dom konstant skulle ringa. Ville dom ha kontakt med mig fick dom prata med Kjell först. Han kändes som min pappa också och jag tror att han kommer försvara mig i det här. Ulrik såg på mig att jag funderade och frågade vad det var. "äh jag kom bara på att jag glömde min telefon, men det gör inte så mycket" han log men sa ingenting. Vi fortsatte den långa bilfärden mot Göteborg hand i hand och vi pratade hela vägen. Jag fnittrade väldigt mycket, mer än vanligt, och varje gång jag gjorde det log Ulrik lite extra. Så jag fnittrade mer än nödvändigt. Men det vart inte mycket mer med det. Hans telefon ringde och mitt namn kom upp på displayen. Nej, inte mitt namn, det stod "Emma älsklingen" mamma hade alltså sett lappen och hittat Ulriks nummer i min telefon. Toppen....