Del 21.
Dag fem.
Solen gick ner över sjön och vi satt helt själva på klippan. Inte en människa i sikte. Men visst kunde vi skrattq åt människor som åkte förbi i deras båtar och kollade mot oss, men såg oss inte. Där nerifrån måste vi se ut som två små prickar, så som människorna på båtarna gör för oss, rätt logiskt. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord och jag har nog aldrig förr varit så avkopplad som nu. Timmarna gick, jag tog upp mobilen för att kolla vad klockan var, nästan tolv. Det var inte alls mörkt ute, det var så skönt med sommar! Jag gäspade och Ulrik frågade artigt om jag ville gå hem. Jag svarade ja och vi gick, hand i hand genom Kullavik. Nu dock utan en människa i sikte. Efter bara några minuter var vi framme hemma hos Ulrik. Vi smög in så tyst vi kunde men fick hålla oss för skratt. När man måste vara tyst går det bara inte! Men när vi kom in insåg vi att vi smög bara var förgäves då hela hans familj fortfarande var vakna. Dom satt ute på altanen med ett par kompisar. Vi som smög genom vardagsrummet och mot Ulriks rum såg efter ett tag ut genom fönstret att dom satt där. Vi kollade på varandra och bröt ut i skratt. När vi lugnat oss gick vi ut och hälsade. Jag kände hur blyg jag var då Ulrik bara sa hej och log stod jag och höll honom i handen. "jo, det här är Emma, min.. flickvän" sa han och log mot mig. Gästerna log mot mig och sa hej. Ulriks pappa frågade "vart har ni varit hela kvällen?" och utan att skämmas sa bara Ulrik att vi suttit på klippan och pratat. Kjell log mot oss och vi gick in på Ulriks rum. Han stängde dörren bakom mig och satte sig på sängen. "vill du?" sa han och jag förstod precis vad han menade. Det kändes så rätt. Jag älskade Ulrik¨.
Solen gick ner över sjön och vi satt helt själva på klippan. Inte en människa i sikte. Men visst kunde vi skrattq åt människor som åkte förbi i deras båtar och kollade mot oss, men såg oss inte. Där nerifrån måste vi se ut som två små prickar, så som människorna på båtarna gör för oss, rätt logiskt. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord och jag har nog aldrig förr varit så avkopplad som nu. Timmarna gick, jag tog upp mobilen för att kolla vad klockan var, nästan tolv. Det var inte alls mörkt ute, det var så skönt med sommar! Jag gäspade och Ulrik frågade artigt om jag ville gå hem. Jag svarade ja och vi gick, hand i hand genom Kullavik. Nu dock utan en människa i sikte. Efter bara några minuter var vi framme hemma hos Ulrik. Vi smög in så tyst vi kunde men fick hålla oss för skratt. När man måste vara tyst går det bara inte! Men när vi kom in insåg vi att vi smög bara var förgäves då hela hans familj fortfarande var vakna. Dom satt ute på altanen med ett par kompisar. Vi som smög genom vardagsrummet och mot Ulriks rum såg efter ett tag ut genom fönstret att dom satt där. Vi kollade på varandra och bröt ut i skratt. När vi lugnat oss gick vi ut och hälsade. Jag kände hur blyg jag var då Ulrik bara sa hej och log stod jag och höll honom i handen. "jo, det här är Emma, min.. flickvän" sa han och log mot mig. Gästerna log mot mig och sa hej. Ulriks pappa frågade "vart har ni varit hela kvällen?" och utan att skämmas sa bara Ulrik att vi suttit på klippan och pratat. Kjell log mot oss och vi gick in på Ulriks rum. Han stängde dörren bakom mig och satte sig på sängen. "vill du?" sa han och jag förstod precis vad han menade. Det kändes så rätt. Jag älskade Ulrik¨.
Dag sex.
Jag vaknade med ett leende på läpparna. Gårdagen hade varit perfekt. Först alla timmar och den fina solnedgången vid sjön. Sen att komma hem och göra "det". Jag låg och kollade på Ulrik där han låg och sov så sött. Jag kollade på alla detaljer på honom. Allt jag kanske missat. Men efter att ha varit ett fan så länge, visste jag till och med hur många födelsemärken han hade på sin vänsta kind. 7 på kinden och tre på halsen. Jag "klappade" honom i håret. strök det åt vänster i hans vanliga bena, bort från aniktet. Jag granskade honom och kände hur jag log. Han var så fin. Jag sträckte mig efter min telefon och tog ett kort på honom. Jag gick upp och satte mig i soffan istället. Lät honom sova vidare. Jag satt där ett tag och bara kollade på honom, tills det blev för tråkigt och jag klädde på mig. Jag började kolla runt lite i hans rum. Provade hans gubbkepsar och tog fula kort på mig själv med dom på. Jag försökte fixa "Ulrik frilla" och se ut som honom, men det fina leender han hade kunde ingen härma. Jag kände mig lite snokig men kollade i hans garderob, utan att egnetligen leta efter något. Det kändes som att allt gick i slow-motion. Hur jag tog ut et skjorta bara för att få lukta på den, istället för att faktiskt lukta på självaste Ulrik som låg och sov i samma rum. Jag hittade hans stickade kofta och jag satte på mig den. Den var så mysig, jag förstår att han alltid använde den förut!
Kommentarer
Postat av: Miranda
Grymt bra!
Trackback
