UlrikNovell

 

 

Sommarlovet gick och det mesta regnade bort. Just denna morgon låg jag i min säng, hemma nu. Vi hade helt enkelt tröttnat på sommarhuset och allt regn. Vi åkte hem till våran lägenhet i Linköping. Allt jag väntade på var Ulrik som skulle komma  den 1:a. För att få träffa honom skulle jag säga att jag skulle sova hos Lina, som skulle åka bort samma natt till Spanien, så det var helt lugnt. Dagarna gick och jag gjorde inte så mycket. Tog en och annan springtur när mina fyra vita väggar i rummet vart för tråkiga. Oftast då med Ulrik i telefon. Så spenderade jag mycket av tiden, med Ulrik i telefon. Tills han skulle uppträda eller behövde sova en stund. Och vi tröttnade aldrig. Vi pratade och pratade, delade minnen, delade vad som hade hänt under dagen och så vidare. Jag märkte på Ulrik, och på mitt eget beteende att vi älskade varann mer än allt annat. Jag hade aldrig förut kunnat pratat i timtal i telefon med någon utan att det vart tråkigt efter ett tag. men det gick med Ulrik. Och när han sa att han behövde lägga på ett tag men att han skulle ringa upp efter ett tag kunde jag inte annat än vänta och vänta på att han skulle ringa tillbaka. Jag önskade alltid att vi kunde prata face2face istället för genom en varsin telefon i olika delar av landet men det var bättre än ingenting. Vi pratade när han reste, vilket han gjorde ofta, och då kunde vi prata hela hans tågresa eller vad han nu åkte, och varje samtal avslutade jag med hur många dagar det var kvart tills vi skulle träffas. Nu ringde telefonen. Jag svarade bara hej, jag visste vem det var utan att kolla på displayen. "hej hjärtat!" sa Ulrik glatt "vart är du på väg den här gången då?" sa jag med ett skratt. "ehm... Jag vet inte riktigt..." sa han osäkert "haha, så du vet inte vart du ska spela ikväll eller?" sa jag och skrattade "nånstans i Dalarna är det i alla fall, haha" sa Ulrik. Jag nästan hörde hur han log. Och samtalet fortsatte. Efter ett tag hörde jag någon i bilen som sa "öh, Ulrik, lägg på nu, vi är framme om en timme och vi kanske ska gå igenom programmet för idag?" rösten lär irriterad. Så länge hade vi väl inte pratat? Ulrik ursäktade sig till mig och sa att dom snart var framme och jag sa "älskar dig, lycka till ikväll, bara 8 dagar kvar nu!" "haha, ja. Älskar dig!" när vi la på såg jag att vi pratat i nästan en timme. 

 

 

Jag gjorde mig en sen lunch. Jag var ensam hemma och när jag pratade med Ulrik tappade jag både tid och rum. Klockan var redan närmare tre, men vad spelade det för roll egentligen. Jag satte mig i vardagsrummet och satte på tv:n. Jag la mobilen på bordet, ut i fall han skulle ringa. Jag kollade på nåt skit som gick på tv och var allmänt slapp. Det var bara 8 dagar kvar nu. En vecka och en dag kvar tills jag skulle få träffa Ulrik. Jag började tänka lite. Han sa att han bokade om en Stockholms resa... Han hade ingen spelning i Stockholm då väl? Aja, han skulle väl på möten eller nåt här uppe. Jag funderade inte mer på det utan gick och tog en dusch. Jag tog med mobilen och jag skulle höra om den ringde. Det gjorde den inte. Jag var klar och gick ut och kollade mobilen. Ett sms från honom, med texten "nu går jag upp på scen, tänker på dig, och älskar dig <3" åh herre.. Men det kom för 10 minuter sen så jag vågade inte svara, han kanske stod på scen och så vibrerade det till i fickan, nej, det fick vänta. 

 

Jag tog fram min dator och kollade feeden på facebook, verkligen ingenting roligt som hände i världen. Men så hade Ulrik skrivit ett inlägg, "Snart dags, ses vi? =) " åh vad härligt. Om jag sett det när jag stått där och väntat hade jag blivit överlycklig, som om han skrev det till mig. Jag satt i mitt rum när jag hörde att dörren gick upp. Mamma var hemma. Jag la ifrån mig allt då hon ropade på mig. Hon hade handlat och ville ha hjälp med kassarna.