UlrikNovell

 

Att komma hem till ett par överbeskyddande föräldrar man inte haft kontakt med på en vecka var ingen fröjd. Efter nån timme vid köksbordet diskuterandes om vad som kunde ha hänt, vad som hade hänt osv. osv. kom det fram att dom faktiskt haft kontakt med Ulriks pappa under min vecka där. Så så farligt hade det väl ändå inte varit? Vi vart kompisar igen och bestämde oss för att det inte skulle hända igen, att jag åkte iväg själv. Men jag visste redan då att jag skulle sakna Ulrik för mycket, och att jag förmodligen skulle bryta löftet. Men just nu, i det här ögonblicket var det bara att hålla med. Men på mammas röst lät det nästan som att jag aldrig skulle få träffa Ulrik igen... Jag gick in på mitt rum och tog upp mobilen som låg på laddning. Jag la mig på sängen och började tänka på Ulrik. Jag hade åkt tåg hela dagen kändes det som, och jag var rätt trött. Jag låg där i min rätt så obekväma säng i vårat sommarhus och tänkte på Ulrik, som var exakt 272 km bort. 272 kilometer är långt, väldigt långt. Efter en stund somnade jag, otroligt nog klockan var ju kanske.. 9? 

 

Jag vaknade med ett ryck av att min telefon ringde. En bild på Ulrik lös på displayen. Jag såg att klockan var 12 och svarade "hej älskling" "åh hej Emma! Gud vad jag saknar dig.." inombords dog jag av hans charm men jag sa bara "jag saknar dig också!" "men Gud, väckte jag dig nu?" sa Ulrik åh jag dog igen "nejdå... Eller jo lite kanske haha" "åh förlåt gumman! Jag kunde inte sova utan dig här, så jag tänkte bara höra om du kunde somna, och så väckte jag dig istället" åh herregud, så omtänksam... "men det är lugnt hjärtat, jag var bara trött efter allt tåg-åkande!" "ja, på tal om tåg, innan jag glömmer att säga det, jag bokade om nästa resa till Stockholm, till två dagar tidigare, så stannar jag till i Linköping! Jag kommer dit 1 Augusti!" jag hörde hur glad han lät, men jag kunde inte släppa det mamma och pappa sagt tidigare idag, om att jag knappt skulle få se honom igen... "åh Gud vad kul! Det är ju bara... Två veckor kvar!"  jag skulle få träffa Ulrik, mitt livs kärlek om bara två veckor! "ja! Åh saknar dig redan och jag ska stå ut i två veckor! Haha. Ja men godnatt då, och förlåt för att jag väckte dig.." "det är lugnt, godnatt, älskar dig!" vi la på och jag tänkte ännu mer. Herregud vad jag älskade honom...