Kapitel 25.
Mamma hämtade upp oss alla i våran bil. Det var lite trångt kan man säga! Jag och Ulrik tröck in oss i bakluckan där alla mina kläder låg. Jag tror vi kysstes mestadels av den 30 minuter långa resan från perrången till skidorten. Jag kände igen mig, vi var i Lindvallen! Vi bodde i en stuga tillsammans allihopa, i Vasabyn som låg närmast backen. Eftersom stugan var för 8 personer, och vi "bara" var 6 så fick Ulrik och jag ett eget rum. Ett litet mysigt rum som bestod av en garderob och två våningsängar. Vi plockade in lite av våra kläder i garderoben och sen skulle vi iväg och hyra skidor. Vi skulle hinna åka lite på kvällåkningen och sen skulle vi vara här en vecka, så brist på tid i backen var det inte.
Ulrik åkte snowboard och när jag kom fram till "kassan" la dom fram en snowboard till mig också. Jag vände mig om och kollade på Ulrik
- SKA JAG ÅKA SNOWBOARD?!
- Ja, jag tänkte försöka lära dig åka, men om du inte vill kan du ta skidor istället. Sa han och log
- Nej, jag har alltid velat åka snowboard, men när jag provade en gång hade jag ingen lärare, eller inte en som dig i alla fall!
- Jag kan ju försöka lära dig sa jag, haha.
- Ja, det blir nog bra!
Jag tog min bärda och snowbord skorna.
Vi hade satt på oss alla kläder och gick direkt till backen för kvällsåkning. Okej, då kör vi.
Ulrik visade hur jag skulle sätta fast mig i brädan, och vi började i en backe, som inte ens var en backe, utan bara den lilla lutningen i slutet av barnbacken. Vi gick upp, kanske två meter och Ulrik gick och höll i mig och lämnade sin bräda kvar i backen. Jag åkte bara rakt fram, kunde inte förstå mig på hur jag skulle styra. Men efter ett tag tog vi till och med liften upp! Jag lärde mig otroligt snabbt, eller i ala fall snabbare än vad jag trodde! Jag trodde att det skulle ta hela veckan innan jag ens kunde ta liften själv!
Efter ett par åk, med Ulrik på en bräda och jag på en egen (!) sa lift killen till oss. Liften skulle stängt för en kvart sen, men det var bara vi här och lift snubben hade tyckt att vi var så söta (?) så vi fick vara kvar lite extra, men nu ville han gå hem!
- Men kan vi få gå upp för backen? Sa Ulrik till liftkillen, som hette Martin såg jag på hans namnlapp på jackan
- Ja, absolut!
- Shyst! Sa ULrik och knäppte av sig brädan
- Skämtar du? Sa vi gå upp för backen?
- Eh, ja, varför inte? Eller vill du inte åka mer?
- Jo, men vi kan ju inte gå upp som två fån.
- Jo, det kan vi visst det, kom nu! Sa ULrik och började gå. Tur att vi var i en barnbacke som inte lutatade så mycket, annars hade jag sldrig orkat gå upp!
Vi gick upp och åkte ner. Men vi orkade bara två/tre gånger, sen gick vi hem.
I stugan väntade middag och varm choklad. Allt var perfekt igen! Alla var samlade och hade det mysigt. Det här var livet, på riktigt!
Jag och Ulrik delade på ett rum med två våningsängar, men vi delade på en underslaf som var 120 bred. Det var det vi var vana med, vi behövde inget mer än så! Vi delade till och med på täcket!
Kommentarer
Postat av: jenny
skiiiiit bra!! :D
Postat av: Nathalie
Mer :))
Postat av: Anonym
Meeraaaa!
Postat av: Ellen
Sjukt bra, jag älskar själv att åka skidor/ snowboard =)
Trackback
