UlrikNovell

Jag behövde inte ens gå på toa. Jag satt utanför biosalongen och höll på med mobilen. Det var helt tomt i korridoren. Det kom en städare som gick förbi. Utan att säga nåt. Människor är sjukt osociala!

Jag hörde hur filmen var slut och jag gick tillbaka in. Jag mötte Ulrik på vägen in, han hade tagit med min jacka.

- Åh vad snällt! Sa jag

- Vad lång tid det tog. Sa Ulrik och log, och gav mig jackan

- Ja, det var.. kö... till toaletterna... Sa jag.

- Okej. Sa Ulrik och kollade lite skumt på mig, jag var inte bra på att ljuga eller ens hitta på!

Jag tog hans hand och vi gick. Han hade sin stora lurviga mössa och man kände knappt igen honom! Vi gick till bussen som skulle ta oss hem igen. Alla gick hem till sitt och tackade för kvällen.

Det var tomt på bussen, bara en kille i 30 års åldern som satt och höll på med sin iPhone. Vad var klockan egentligen?

- Ulrik, vad är klockan?

Han tog upp sin telefon och kollade

- 20 i elva, vadårå?

- Jag bara undra. Det är så.. tomt, dött typ i stan.

- Haha, ja lilla gumman, nu är du lite utanför göteborg, här händer det inte mycket!

Lilla gumman..?

- Haha okej! Hur lång tid tar det med bussen?

- Typ en kvart. Sa han och log, underbart fint.

Efter några minuters hångel var vi framme, killen hade gått av några stationer innan oss.

När vi gick av bussen kollade Ulrik sig omkring innan han tog min hand. Varför?

Ville han vara säker på att ingen såg oss? Äsch, jag tänker alldeles för mycket!

Vi gick hand i hand och småpratade om allt möjligt, som vanligt! Det tog typ 5-10 minuter och sen var vi hemma hos hans mamma igen. Vi gick in i den fina ljusa villan. När vi gick in möttes vi av mörker, tystnad, och längre in i huset, massa tända ljus.

- Vad har du nu gjort? Sa jag och slängde av mig jackan på golvet

- Gå in och kolla. Sa han men jag var redan på väg

Inne i vardagsrummet stod det framdukat massa tända ljus, ostbågar och godis, och bredvid soffan stod Ulriks gitarr.

- Vad är allt det här? Sa jag och vände mig om. Skulle jag förstå vad det var?

- Du fyller ju år imorgon... Eller rättare sagt idag, eftersom klockan nyss slog 12. Sa han och log. Just det, det var därför jag var här...

- Ja, och därför...?

- Jag skrev en liten låt till dig! Eller, ja, typ så. Sa han och satte sig i soffan

- Skämtar du? Det måste ju tagit hur lång tid som helst?

- Jag skämtar inte! Om det är okej för dig vill jag gärna spela den innan du kommer till den delen då du säger att den är fantstisk, för den är inte speciellt bra, haha!

¨- Absolut! Spela på du!

Jag satte mig framför honom på golvet och han började sjunga. Inte så bra sa han? Enligt mina öron var det den bästa låten jag hört <3