UlrikNovell

Han hoppade ut ur bilens bakdörr, sa hejdå och smällde igen dörren. Han kom för att krama mig och jag försökte se vem som satt i framsätet. Det var en skallig man som körde. Hans pappa? Äh det spelade inte så stor roll. Jag kramade honom tillbaka och då som en våg släppte all nervositet. Hos honom var jag trygg, lugn. Jag hade t bra. Men vad skulle min familj säga? Jag tog hans hand. Eller var det han som tog min? Vi tog varandras händer. Vi började gå genom den lilla skogsdungen men jag puttade lite på honom och han "lydde" och gick in längre in i skogen. Han hade ingenting med sig så han skulle nog inte stanna så länge. Vi gick och småpratade lite hand i hand i den svala skogen. Vi pratade om allt möjligt och om hur spelningen hade gått idag innan han kom hit. Han frågade lite in i disskusitionen om jag hade sett någon vide från idag. "vadårå? Har inte kollat varken twitter Facebook eller instagram idag" han svarade bara ett jaha med ett stort leende på läpparna. Vad hade han gjort idag? Jag visste inte ens om jag ville veta. Men jag var en mänsklig avbild av nicka nyfiken och när vi tagit våran lilla promenad gick han på toa och jag nästan sprang och hämtade min telefon, gick in på Facebook och fick se att Ulrik själv, på hans privata Facebook lagt upp ett filmklipp från "backstage" idag. Att det var idag hade jag egentligen ingen aning om, men han hade i alla fall lagt upp det idag, men jag hade inte tänkt på vad han hade haft för kläder på sig ner vi träffades. Varför tänkte jag inte på det? Men när videon laddats klart kände jag igen skjortan, det måste vart från idag. Videklippet hette ingenting, men datumet var dagens. Det var inte Ulrik själv som filmade, men skit i det. Han satt där och log med En vit vägg som bakgrund. Han skrattade lite först och kollade på den som filmade. Den som filmade skrattade lite och kvalitén var ingen vidare. Han samlade sig lite och sa "Hej Emma! Hoppas du ser det här innan jag kommer. Eller förresten det spelar ingen roll, jag får väl visa dig!" han skrattade lite. "jo Emma, jag ville bara säga att jag älskar dig. Hej!" och där stod jag som ett fån med öppen mun med telefonen i händerna. Det vart svart på skärmen när viden var slut. Den hoppade inte automatiskt tillbaka till nyhetssidan på Facebook. Jag spelade tillbaka och tittade på videon igen. Jag kände hur värmen i kroppen steg. Hur glad jag blev. Han kom ut och jag stod där och kollade på videon. Jag la ner telefonen utan att pausa och hörde hans härliga skratt som kom ut från högtalarna. Jag kastade mig i hans famn och han kysste mig, jag kysste honom. Jag öppnade ögonen och kollade in i Ulriks och avbröt snällt och naturligt kyssen. Jag stod och bara kollade in i hans djupa fina ögon. Men det varade inte så länge. Bakom honom stod mamma. Min mamma, men inte med ett lika stort leende som jag bar på. Hon gillade inte alls det hon hade sett. Det såg jag på henne, hon såg nästan besviken ut. Hade jag svikit henne jag släppte Ulrik händer som så fint passade i mina och viskade "vänta lite" och jag gick in innanför glasdörrarna och till mamma. Hon bara kollade på mig som om jag var något katten släpat in och vände sig om, utan att någon sa ett ord.