Kapitel 7.
Efter två långa timmar vid köksbordet, pratandes om rökning och om hur faligt det var, lovade jag honom att jag skulle sluta, han var verkligen övertygande om sin sak det där grabben. Tillsammans gick vi ut på stan, slängde mina ciggaretter och gick till apoteket för att köpa nicotintuggummi, vilket inte alls var samma sak som att röka, men för Ulriks, och vårat förhållandes skull, skulle jag hålla mitt löfte. Det var väl inte så farligt?
Vi gick in på ett cafe, jag tog en cola och Ulrik en kaffe. Vi satt och pratade ganska länge, kanske en timme, om allt och ingenting, men inte ett ord om rökning, det var överstökat nu. Men en sak var säker, jag var helt förälskad i killen som satt mitt imot mig just nu, och för honom kunde jag göra vad som helst.
Vi gick tillbaka hand i hand och för ovanlighetens skull mött vi inte en människa som ville ha bild eller en autograf, vilket var extremt skönt. När vi kom hem hade mamma ringt mig 8 gånger, men precis när jag skulle ringa tillbaka ringde hon mig
- Vart håller du hus unge?! Jag har försökt att nå dig hela dan!
- Jag är hos en kille bara. Sa jag och ångrade att jag inte sa ''Kompis'', utan 'kille'
- En kille? Vem då?!
- Va inte så sur! Min pojkvän, var det något mer eller?
- Ja, jag skulle vilja att du kom hem, nu!
- Då följer Ulrik med, okej?
- Ulrik, han som var på TV här om kvällen? Du var ju helt lyrisk när han var på TV, och nu är ni ihop?!
- Ja, så kan man se på saken
- Men kom hit bara...
- Redan på väg, puss
- Puss, älskar dig
Det var ju.. tja, som det alltid är när mamma ringer, fast, nej. Hon hade rätt, var Ulrik rätta killen för mig? För nåra dagar sen hade jag laddat till tusen för att först få se honom på Tv, och dagen efter få gå på hans konsert, och nu var jag här, i hans lägenhet.
- Vem var det? Sa Ulrik som kom för att kyssa mig
- Mamma, hon vill att jag kommer hem
- Ja men åk du, jag ska ändå hem ikväll
- Va? Nej, ska du till Göteborg ikväll? Sa jag och kollade på honom med hundögon
- Ja, tyvärr. Sa han och gav mig en lite och försiktig puss, trodde han att jag var sur?
- Jag kanske kan lura mamma att jag får följa med, sa jag och sken upp starkare än solen, jag har ju fortfarande lov!
- Ja, det skulle vara jättekul om du kunde det! Vi packar ihop allt och åker hem till dig först, ett steg i taget. Sa han och pussade mig på kinden, och gick iväg för att packa sina grejjer.
Jag hade inte så mycket med mig, så det gick fort att packa, men jag nöjde mig bra med att sitta på sängen och bara kolla på honom när han virrade runt i hela lägenheten och packade.
Väl hemma kom mamma utspringande och kramade om mig så att jag höll på att ramla baklänges, men jag kände Ulriks varma händer i ryggen, och kände mig genast trygg.
- Vilken tid det tog!
- Ja, vi åkte förbi resecentret och bokade biljetter. Sa jag, så som vi hade kommit överens om att jag skulle säga
- Biljetter till vad? Sa mamma och släppte min famn
- Tågbiljetter till Göteborg, Ulrik åker ikväll. Sa jag och försökte låta dyster, jag ville få henne att tro att min värld skulle gå under utan honom, vilket den i och för sig skulle, och tanke på att jag inte fick åka med, var helt galen, det fick inte bli så!
- Jaha... Men ni kom in, det är ju jätte kallt ute! Sa mamma och kom på sig själv att hon stannat upp oss utanför dörren till radhuset.
- Gärna. Sa Ulrik och presenterade sig fint för min mamma
Vi gick in och satte oss, mamma frågade om vi ville ha varm choklad eller te, men det skulle vi inte hinna med om vi skulle till tåget. Hon märkte att jag var lite stressad
- Vad är det gumman? Sa mamma, utan att ens kolla på Ulrik
- Nej, inget, lite stressad bara. Sa jag snabbt och log mot henne'
- Varför då?
- Jo, det är så att Ulrik redan hade biljetter till Göteborg...
- Varför bokade ni en ny då?
- Den var till mig... Sa jag och kollade på Ulrik, som log och gav mig en lugnande blick.
- Men du kan inte bara åka iväg till Göteborg! Det förstår du väl?
- Mamma, snälla, jag har fortfarande lov, och jag älskar verkligen Ulrik.
- Men ni var ju hemma hos honom tidigare idag, eller? Sa mamma fundersamt
- Ja, men jag bor egentligen i Göteborg, jag har bara en liten etta här i Stockholm för jag är här så ofta. Sa Ulrik och log mot mamma
- Jaha, så det är så det är...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jätte bra :D
Postat av: Anonym
Jättebra! MER MER MER! <3
Trackback
