UlrikNovell

Jag vände mig om för att kolla om han var vaken, och när mina ögon nådde hans, kollade han redan på mig.

- God morgon. Sa han med sitt fina, underbara mjuka leende

- God morgon. Svarade jag, i hopp om att jag inte såg allt för vild ut i håret.

Vi låg bara och kollade på varann, och var extremt kära i några minuter, innan vi bestämde oss för att göra pannkakor till frukost. Men det vart inte mycket till frukost, för klockan var redan 12, och när vi satt och åt ringde Ulriks telefon inifrån sovrummet. Han gick och svarade och jag kollade efter honom. Vad snygg han var, bakifrån också.

Jag hörde honom prata, men kunde inte urskilja några ord, bara mummel. När han kom tillbaka var han påklädd, han hade ett par mörkblåa jeans, ett vitt linne och hans gråa kofta

- Varför så brottom? Sa jag, morgon trött som jag var

- Det var Johan som ringde, dom väntar på mig, vi skull typ börja repa nu... Men skynda dig, du kan haka på!

- Okej, men vad ska jag ha på mig?

- Snälla du, du klär i allt, sa han och gick in på badrummet

Jag klär i allt? Jo tjena, men jag hade mina höga svarta jeans och en pösig, genom skinlig t-shirt som jag stoppade innanför byxorna, och tillsammans med mina röda converse fick det duga. Jag gick till badrummet där Ulrik inte längre var kvar. Jag såg honom i hallen.

- Vänta Ulrik! Jag är snart klar!

- Okej, två minuter snygging!

Vad sa han nu? Snygging? Du då ska han se sig själ, gosh alltså! Han hade nu sin gråa gubbkeps också, så söt han var i dom, fat jag gillade hans rufsiga hår bättre utan.

jag sminkade mig i hyperfart och jag tror inte att pudret blev speciellt jämt, men det spelade ingen roll, inte just nu, när jag var med Ulrik hade jag inga problem...

Ulrik väntade tålmodigt i hallen

- Är du klar snart?!

- Japp! Ska bara bor...

- Ska bara ska bara, haha!

- Men borsta håret går ju fort! Sa jag samtidigt som jag klev ut i hallen

Det kändes som om hela Ulrik sken upp när han såg mig, men det kan inte vara på grund av mig? Jag snörde slarvigt på mina converse och tog på mig jackan. Ulrik tog min hand och vi gick ut.

Utanför stod en taxi och väntade, och vi hoppade in på varsin sida. Det skulle inte ta lång tid alls att ta oss dit vi skulle, men i taxin dit han vi med en kyss, exakt likadan som igår <3 Var vi ihop nu? Eller var vi bara på g?

Även det svarade Ulrik på åt mig, för när vi kom fram möttes vi av Johans stressade ansikte

- Du vet att du är sen va?

- Jo, vi försov oss... Sa Ulrik och kollade lugnande mot mig, där vi stod, hand i hand

- Nu är du här i alla fall, kom! Sa Johan och visade oss vägen in

- Så, var det du som var hos mig igår? Hanna va? Frågade Johan och sträckte fram sin högra hand. Jag tog den och sa

- Ja, det var jag. Och försökte le

- Så, vem är du? Frågade Johan och kollade lite surt på Ulrik

- Min flickvän, för att vara exkat. Sa Ulrik stolt och kollade på mig och log

Jag fick inte ur mig ett ord, vad skulle jag säga? Men det behövdes inte, utan vi följde bara med Johan in i lokalen, och Ulrik gick direkt upp på scenen. Jag satte mig på en stol en bit bort och njöt av live musiken. Han var fortfarande en stor idol för mig, men det tänkte jag inte visa, det var min pojkvän nu, vilket var helt sjukt. Medan jag väntade på att dom skulle repa klart gick jag in på facebook och la upp en bild på scenen. "Tittar på när en viss Munther repar!" Efter bara några minter hade jag 25 vänförfrågningar och det var nästa 50 personer som hade "gillat" min bild. Jag tackade ja till alla vänförfrågnigar, bara för att och det var såklart folk som skrev i chatten, "har du Ulriks nummer?" "Är ni ihop?" "TA INTE VÅRAN ULRIK IFRÅN OSS, OKEJ!!!" Vaddå eran Ulrik? det var väl jag som vågade prata med honom och det var han som bjöd in mig till sin lägenhet. Jag förstod att jag inte direkt skulle bli älskad av alla 47000 tjejer som typ avgudar honom, men jag älskade honom, och det var det viktigaste. Jag svarade inte på någon av dom.

När dom äntligen repat klart gick vi bakom scenen och snackade, chillade och ja, försökte lära mig dricka kaffe, för dom hade inget annat, men det gick bara inte, och år det skrattade vi hur mycket som helst!

Under konserten gick jag ut och tog lite luft, det var ingen ide att gå på sin killes konsert, han skulle tycka att jag var dum i huvudet och göra slut direkt. Jag satt utanför och hörde musiken, skriken och Ulriks extremt dåliga skämt som jag en månad tidigare stått och gapskrattat åt, sjukt hur man kan förändras så! Jag tog upp mina cigg ur jackan, gosh, det hade jag inte berättat för Ulrik! Men jag tände en och då kom Johan ut.

- Så du röker? Sa han, som om han var min pappa

- Ja, jag gör ju det... Sa jag och suckade

- Jag tror inte Ulrik kommer att gilla det, han är imot det, efter att han provade en gång så sa han bara 'ALDRIG MER', och han lär inte gilla att hans flickvän röker, han är ganska överbeskyddande mot dom har verkligen bryr sig om, och han älskar verkligen dig Hanna

- Oj, är han så emot det?

- Ja, han har till och med fått mig att sluta! Haha!

- Okej, ja, men då får han väl få mig att sluta också, för att bevisa att han verkligen älskar mig, haha!

- Ja, men det gör han.

- Hur vet du det? Sa jag, vi har ju bara träffats i två dagar

- Ända sen konserten i Linköping har han pratat om dig, fast han visste inte vad du hette, så han kallade dig tjejen mitt imot, hah

- Tjejen mitt imot? Varför då?

- Vet du inte varför?! Haha, du satt ju mitt imot honom på tåget mot linköpig!

- Nej du skojar!

- Nej, inte alls! Men han ville inte att alla skulle se att det var han, så han typ, gömde sig, men om inte ens du såg att det var han, så är han ganska bra på det måste jag säga!

- Haha ja verkligen!

Här satt jag, levde min dröm och allt bara föll sig narurligt <3