UlrikNovell

---

Jag gick aldrig till skolan. Det var ingen ide. Mamma jobbade skift och jobbade kväll idag, så vi åke och käkade på subway och sen åkte vi hem. Jag fick inget svar från Ulrik. Undrar varför? Tyckte han med tiden att jag var konstig? Jag funderar för mycket... Jag fick massa övningar på sjukhuset jag skulle göra varje dag för att bygga upp musklerna igen, dom töntigaste övningarna jag sett! Men mamma sa att hon skulle se till att jag gjorde dom och tvingade ner mig på golvet för att göra massa konstiga grejer.

Det tog inte så lång tid att göra alla övningar. Men vad skulle jag göra nu? Bara sitta i soffan och vänta på att få gå och lägga mig? Jag var aldrig inne på facebook eller twitter längre, stod inte ut med alla hotelser. Men jag gick in och läste lite mellan raderna. Jag hade 54 vänförfrågningar och 69 händelser. Jag läste inte nyhetssidan, utan kollade bara händelserna. Många var att folk hade gjort inlägg i min logg. Jag kollade igenom alla, men svarade bara dom som var fina, inte dom som var för överdrivna, inte på dom som smörade. Utan på dom som tyckte jag gjorde rätt i att vara tillsammans med Ulrik. Att vi var ett fint par. Men det var tyvärr inte så många. Jag kollade på Ulriks fansida. Nästan alla inlägg var om mig. Sjukt egentligen. Vissa var att dom hatade mig. Vissa var bara: Sluta klanka ner på Hanna!. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Vissa tjejer rent av hatade mig som pesten... Jag skrev ingenting på någons inlägg. Men jag tänkte göra ett. Men jag visste inte vad jag skulle säga, eller ja, skriva. Jag lämnade sidan, utan ett ord i försvar, utan ett försök till att få dom att sluta. Jag orkade inte. Jag kollade på min profil. "I ett förhållande med Ulrik Munther" Förstå hur härligt det var att läsa! Men det kunde inte stå kvar! I media var vi ju inte ens ett par längre? Tänk om dom hittar min, eller Ulriks profil?! Men jag ville inte heller väcka stor uppmärksamhet genom att få min ändrade relationsstatus på startsidan... Man fick tänka på allt nu, och på nåt sett var jag van vid det nu...

Jag satt och bara chillade i soffan, kollade på tv. Vart fast i Scrubs och tänkte tillbaka på den där kvällen, i hans lägenhet (KAPITEL 3). Vad underbart det var då. Jag levde min dröm, men nu.. Ett sms fick mig tillbaka till verkligheten. Från Ulrik. "Kom och öppna dörren, fryser arslet av mig här ute! =P" Var han här? Du måste skämta! Jag tog min kryckor och haoopade iväg. Jag var bra på det här nu. Men så här fort har jag aldrig hoppat! Jag öppnade dörren. Det kändes som musikvideon till Je t'ai menti. För där utanför stod han.