UlrikNovell

---

Jag vaknade tidigt den här morgonen, några minuter innan klockan skulle ringa och berätta att klockan var halv 7. Just nu kändes det tungt, att behöva gå upp så här tidigt på helgen, men om några timmar skulle det vara helt värt det.

Jag tog på mig ett par svarta jeans, en rutig skjorta, mina röda converse och min skinnjacka och tog en macka på vägen till bussen. Jag skulle åka till Linköping för konsert och hann precis med tunnelbanan mot stockholm och Centralen, tåget mot Linköping gick klockan kvaart i 8 och jag jag var där bara några minuter innan. Jag tog upp min biljett för att kolla vart jag skulle, och när jag kom fram satt mina 2 kompisar och en okänd kille i en grupp om fyra. Jag hälsade och satte mig mitt emot mr. okänd som satt djupt försjunken i sin telefon och sin musik som man hörde basen från i hans hörlurar.  Jag och mina kompisar pratade och skrattade hela tågresan, mestadels om konserten och Ulrik, och då och då kollade mr. okänd upp surt på oss, men vi vart inte tysta för det!

När vi var framme mötte några munther vi lärt känna på Ulriks sida upp oss och visade oss vägen till där konserten skulle vara, nu var klockan ungefär 10 men trots att det var sent för att vara oss var var först! Kankse efter fem minuters väntan kom en välkänd kille gående, med gitarr på ryggen och en röd nike väska! Vi trodde inte att det var sant när han stannade upp och sa hej och log sitt fina sneda leende mot oss. Vi satt där, alla 5 helt chockade, och jag bröt tystnaden

- Hej Ulrik! :DDDD (jag lovar att om jag inte hade haft öron hade mitt leende aldrig tagit slut)

- Skulle jag kunna få komma in?

Fan! Vi satt ju framför dörren! Snacka om pinsamt!

Alla 5 reste snällt på sig och han gick in. Innan han stängde dörren sa han,

- Vill ni inte komma in och värma er?

Ingen av oss sa något, utan följde bara med in. Jag gick sist och fick i alla fall ur mig ett tack.

Vi hängde av oss våra jackor och satte oss framme vid scenen, än var det inga vakter här, bara Ulrik, Richard, Calle, Adam och Johan, och Ulrik hade sagt till dom att vi fick vara här.

Vi satt där och pratade, var förstummade av att Ulrik himself släppt in oss! Och då kom vakterna, dom stora, biffiga vakterna

- Tejer! Hur kom ni in hit! Insläppet är ju klockan 7!

- Ulrik släppte in oss, fick jag ur mig, knappt så att det hördes

- Ja men eller hur! Sa den biffigaste och längsta av dom tre vakterna

- Jag lovar, det är sant. Sa jag och ställde mig upp, jag tyckte att jag såg någon utanför, där vi hade hängt av oss jackorna.

Det var Ulrik som kom från garderoben, han gick fram, löjudlöst och knackade vakten på axeln

- Jo, det var jag som släppte in dom. Sa Ulrik och skämdes lite, ha visste mycket väl att han inte fick göra så.

- Oj, förlåt tjejer, sa en av akterna, han Ulrik själv släppt in er får ni nog vara här.

- Åh, tack Ulrik! Sa jag, av någon andledning inte nervös längre, och jag kollade rakt in i hans fantastiska ögon, och han in i mina så jag trodde att jag skulle svimma.

Vakterna gick därifrån i skam, inte så kaxiga längre va? Vi satt och pratade när det kom in en snubbe med en mac, som ställde sig vid ljudbåset utan att kolla på oss. När han kopplat in datorn och var klar med allt vände han sig mot scenen och då såg han oss. Han ropade på vakter utan att säga ett ord till honom, och samtidigt klev Ulrik in i rummet, med två vakter efter sig. Ulrik och vakterna pratade med ljudsnubben och han ursäktade sig. Ulrik kom fram till oss, och berättade att han skulle repa. Vi fick alltså två konserter, jag klagar inte!

Vi ställde oss upp och lutade oss mot scenen. Ulrik kändes lite obekväm, han hade nog aldrig repat inför "publik" förut, och var väl kanske rädd att göra fel. Men det gjorde han inte.

Dom körde inte alla låtar, utan bara dom som inte riktigt satt, dom körde sticks and stones och king of our days många gånger, vilket inte gjorde mig nåt, det var mina favoriter!

Dom repade och repade och tillslut gick dom av scenen. Han kom fram till oss igen och sa

- Hej då, vi ses om några timmar, och log sådär snett som jag älskade

- Hejdå! Sa vi alla 5 i kör.

Ännu mer snack om Ulrik, och om hur coolt det var att vi var här!

Under konserter kolla Ulrik mycket på oss, och vi stod där, 5 tjejer på rad och bara storlog. Levde livet helt enkelt!

Som på alla Ulriks konserter var det signering efteråt, och än än gång kollade jag in i hans fantstiska grön bruna ögon, bara i några sekunder, men det kändes som en evighet. Vi båda log och än än gång fick jag nytta för mina öron, annars hade smilet inte haft något slut. Jag var lycklig, riktigt jäfla lycklig <3