UlrikNovell

Vi satt på tunnelbanan och bara pratade, när vi kom till slutstationen gick vi på igen och åkte åt andra hållet. när vi kom fram till Sandsborg sa Ulrik att han skulle gå av. Jag gav honom en kram och sa hejdå.

- Kan du inte föja med? Sa ulrik med sitt fina leende.

- Eh, visst! Sa jag, jag hade ändå inget för mig. Jag var lite nervös, eftersom jag var med Ulrik, men det kändes ändå naturligt på nåt sätt.

Han gick ganska fort, han var väl van att vara jagad av tejer, men jag lyckades hänga med bra ändå. Vi kom fram till ett lägenhets område och vi gick in i port 27, och två trappor upp stod det på brevlådan J. Åberg. Var det Johans lägenhet eller var det Johan som ägde den åt Ulrik? När vi stod utanför började han rota i sin röda Nike väska.

- Du är ju för sölig! Sa jag och kände på dörren, den var öppen.

- Åh, Johan är redan här! Sa ulrik och Johan mötte min blick

- Åh, hej Ulrik, och? Sa Johan

- Hanna, sa Ulrik, hon hade inget för sig så hon hängde på.

Jag skakade hand med Johan och presenterade mig fastän Ulrik redan gjort det åt mig, och gick in.

-Hanna, sa Ulrik, vi ska försöka skriva en låt, eller i alla fall en del av en, du behöver inte stanna om du vill, men du får jättegärna komma med tips!

- Jodå, jag kan stanna, spela på ni. Vad skulle jag säga, nej jag drar härifrån, som om det var tråkigt att bara sitta där och kolla på Ulrik hela kvällen. Jag kom på mig sälv i sammanhanget, jag satt i Johans lägenhet med honom och Ulrik och skulle ge dom tips på hur dom ska skriva Ulriks nästa hitlåt, det var ju sjukt!

Jag skickade iväg ett sms till mamma och sa att jag kommer hem sent, kanske till och med sover borta, och att hon inte behövde vara orolig. Eftersom mamma inte var bättre än så på att messa fick jag bara ett OK tillbaka, var hon orolig hade hon ringt upp.

Det lät bra, riktigt bra är dom spelade, dom hade nog redan grunden till låten klar, och jag satt där som helt förtrollad och bara njöt. Njöt av att jag av alla människor fick den här chansen, njöt av att titta på Ulrik, njöt av att lyssna på Ulrik.

Jag kom på mig själv igen, jag måste ju se urfånig ut! Här sitter jag och bara glor på Ulrik med ett stort leende på läpparna. Men sen insåg jag att jag inte kunde sluta le, och jag gav upp, jag bara satt där och log. Jag levde i en dröm.

När Ulrik kom och sa att dom hade spelat klart undrade jag vad jag skulle göra, skulle jag följa med Ulrik, vart han nu skulle, eller skulle jag åka hemåt? Men det löste Ulrik åt mig

- Johan, ska du med ut och äta med oss? Sa Ulrik och log mot mig.

- Nej tack, ska ut med min tjej, men gå ni två! Sa Johan, och jag hade en känsla av att dom hade bestämt att det skulle bli såhär innan Ulrik frågade.

- Okej, då går vi då! Sa Ulrik och tog mig i handen. Vi satte på oss våra vinter jackor och gick mot tunnelbanan.

- Så, hur gick det med låten? Det lät riktigt bra!

- Jo, det gick bra, den kan bli nåt. Sa Ulrik och tog min hand igen.

Vi småpratade och åkte in till stan med tunnelbanan.

-Vart vill du äta? Frågade Ulrik

- Oj, jag vet inte, vet inte du någon bra resturang?

- Jo, faktiskt, gillar du thai mat?

- Haha absolut! Sa jag, fast jag hade bara ätit det ett par gånger och gillade det väl inte speciellt mycket, men jag måste ju prova!

Vi gick nerför en gränd och det såg inte ut att vara ett lyxit ställe, och om jag varit här med mina kompisar hade vi aldrig gått in där, men om Ulrik visste vad det var var det säkert god mat.

När vi gick in såg det verkligen inte ut som på insidan! Det var riktigt fina möbler, snygg inredning och det gav en känsla av att det var lyxigt.

- Vad vill du ha? Frågade Ulrik

- Tja, jag vet inte, det finns så mycket att välja på! Vad ska du ta?

- Det vanliga, thai soppa! Prova den, den är riktigt god, sa Ulrik och log.

- Visst, beställer du då? Sa jag

- Självklart. Ta ett bord du.

Jag satte mig längst in i resturangen, vid ett rönster, med utsikt över stan, det var så fint i Stockholm kvällstid!

Ulrik kom och balanserade våran läsk på en bricka, och jag tror att det mesta av läsken hamnade på brickan, men vad gjorde väl det? Vi satt och pratade och kollade ut genom föstret, vi åt av soppan (som inte var särskilt god), och skrattade åt det mesta. Han var så fin när han skrattade, jag önskar att jag hade det på film för att kolla på¨när jag kände mig nere, men det var bra nog att se det live. När Ulrik gick på toa tog jag hans mobil och la in mitt nummer, just det! Jag fick slut på batteri på min telefon, jag tyckte att deet var otroligt lugn när det låg i fickan, det vibrerar alltid lite då och då, från facebook och twitter och alla dessa grejjer man har.

Ulrik kom tillbaka och frågade om vi skulle gå. Vi gick lite och bara pratade i fina Stockholm, hand i hand. När vi gick förbi eller mötte tjejer i min ålder stannade dom oss och ville ha autograf från Ulrik, men på ett snällt sätt sa han nej, men ställde upp på bild. Mig bitch-blickade dom bara.

-Vill du följa med till min lägenhet? Frågade Ulrik och log mot mig

-Visst kan jag det! Det skulle vara jättekul! Men jag skulle behöva hämta lite kläder hemma, du kan väl följa me? Sa jag och nickade mot tunnelbanan.

- Nej, inte tunnelbanan, sa Ulrik, jag ringer en taxi istället!

- Haha ja det blir bra, sa jag lite undrande. Han åkte ju tunnelbana när vi träffades...

Taxin kom efter några minuter, det var inte så mycket folk ute, och vi åkte hem till mig. Jag sprang in medan Ulrik satt kvar i taxin, tog min svarta skinnväska och packade ner det viktigaste och ett ombyte till imorgon. När jag sprang ner för trappan igen undrade mamma vad jag höll på med.

- Jag ska sova hos en kompis ikväll, sa jag

- När kommer du hem imorgon? Undrade mamma lite väl överbeskyddande

- Jag är 17, mamma, ta det lungt, jag kommer nog efter konserten imorgn, sa jag, jag ville vara med Ulrik hela dagen.

Jag kramade om mamma och sprang ut i taxin igen där Ulrik och en otålig chafför väntade

---

Vad tycker ni? Har mycket inspiration, så jag skriver nog nästa kapitel nu, så kommer det upp senare ikväll! :)