Kapitel 1.
Jag och ett par kompisar var på stan och shoppade, alla var jättetaggade på mellandagsrean, men allt jag tänkte på var att jag skulle se Ulrik imorgon. Jag skulle gå upp tidigt för att stå längst fram, och jag hade bestämt träff med några munthra kompisar som bodde på andra sidan Stockholm. Allt vi sa var att vi skulle ses framme vid scenen.
Vi gick in i massa affärer, men jag brydde mig inte om alla REA skyltar, utan hakade bara på för att inte vara otrevlig. Jag behövde inte ens nya kläder, jag fick överdrivet med kläder på julafton, men för att inte verka oitresserad, som jag var, gick jag och kände och klämde på lite kläder, jag kollade ine hur dom såg ut utan gick bara förbi, tog tag i dom, kollade vilken storlek det var, och gick vidare.
Jag satt och höll på med telefonen medan tjejerna provade sina kläder, kollade facebook och lite sånt. Jag skrev på Ulriks logg "Vilka är taggade för imorgon?! :D Ses där Ulrik!", och la ner telefonen och hjälpte mina kompisar med vad dom skulle köpa eller inte, och jag blev deras packåsna... När vi stod i kassan kände jag hur det vibrerade i fickan, först en gång, och sen kanske 5-10 gånger bara nån minut efter, vad håller folk på med?! På displayen stod det en efter en vila som hade gillat mitt logginlägg. Shit, det skulle bli mycket folk imorgon... Men när jag öppnade händelsen såg jag att Ulrik hade kommenterat, jag blev helt varm i kroppen, det kändes som om jag vann högsta vinsten och jag läste vad han hade skrivit "Jag är! Det ska bli sjukt kul att uppträda igen efter min lilla lediget!" Jag visste inte vad jag skulle svara, men fick iväg detta "Åh vad kul!" Det töntigaste jag någonsin skrivit på facebook...
Efter ännu några långa besök i alla möjliga affärer bestämde vi oss för att ta en fika på Espresso House. När vi fikat klart satt vi där ett tag till för att värma oss, och min mobil vibrerade, eftersom jag var så nyfiken kollade jag vad det var. Det var Ulrik som hade kommenterat min status, igen! :D "Ja verkligen! Jag såg dig inne på H&M, tror att det var du, kom och säg hej imorgon innan konserten, jag ser till att du kommer in backstage ;)" Du skojar! Ska jag få gå in backstage å hans konsert imorgon?
När vi hade fikat klart åkte alla hem till sitt, nästan alla gick åt olika håll. Jag gick mot tunnelbanan med iPhonen i högsta hugg, försökte lista ut ett svar till honom.. Skulle jag fråga om tid? Nej, det kändes konstigt, då skulle jag få alla tjejer efter mig... Jag gick och funderade en stund och hoppade på tunnelbanan, jag hann precis!
Stationen innan där jag skulle gå av gick det på en kille som satte sig mitt imot mig. Han hade ett pår svarta kängor, svarta jeans och en svart vinterjacka, verkligen färgglad! Men den röda Nike väskan och den rutiga halsduken gjorde så att han inte var helt färglös. Då såg jag vem det var, livs levande satt han framför mig, självaste Ulrik Munther. Nu hade jag min chans att prata med honom! Jag struntade i att gå av tunnelbanan och funderade på vad jag skulle säga.
- Hallåhallå! Sa Ulrik och log med tänderna, hela han sken upp!
- Hej. Det var allt jag fick ut, han började prata med mig!
- Det var du som skrev på min fan sida va?
- Ja, det har jag väl gjort, sa jag med ett snett leende.
- Och dig som jag såg på H&M?
- Ja, du skrev det på facebook iaf, sa jag och log
Det vart tyst ett tag och han frågade vart jag skulle medan han tog upp sin telefon
- Tja.. Jag vet inte riktigt.. Jag var på väg hem, sa jag och skämdes en aning
- Så du vet inte vart du bor? Sa han med ett snett leende
- Jo, det är klart jag gör, men när du gick på så.. Äsch glöm det, vart ska du?
- Nej, berätta klart!
- Jo, du sa att vi skulle träffas backstage imorgon på konserten, och jag undrade vart jag ska vara och vilken tid, sa jag, men skämdes inte längre
- Jaha, sa han, varför svarade han inte?
Nu vart jag nervös, men han satt bara där, mitt imot och höll på med sin telefon... Vad håller han på med?
-Vad gör du? Frågade jag för att bryta tystnaden
- Inget, facebook bara, vadårå?
- Jag skulle gått av för typ 7 stationer sen, men stannade kvar för att prata med dig, och får inga svar.
- Ja juste, men vart bor du Hanna?
- Hur vet du vad jag heter?!
- Kollade facebook, sa han stolt och vände sin telefon mot mig, våran konveration på facebook...
Vad tycker ni? Värt att fortsätta? :)
Kommentarer
Postat av: -Mariia
Såklart du ska fortsätta (;
Postat av: Josefine
fortsätt ! :))
veckans blogg på bloggen va med :D
Postat av: linnea
klart!
grymt bra skrivet! :)
Postat av: AnnaMuntherMarklund
Du mååste fortsätta! :D<3
Postat av: E m i l y
awww, jättesöt novell :) Kommer fortsätta läsa :D <3
kramar<3
Trackback